Torsdag, 23 November 2017
CANews – även som e-tidning i vårt arkiv!

Fredrik Furu - En poppoets bekännelser

Skriven av:  Tom Holmberg, foto Ville Juurikkala
21 september, 2015 - 13:03

City & Archipelago träffar Jakobstadsbördige poppoeten Fredrik Furu, som senast kommit ut med ep:n ”Nåt som fastnar”.  Om inspirationen, vemodet och hungern efter ny musik. 
 
Vad betyder textskrivandet för dig?
Det är väldigt viktigt för mig. Jag vill ju säga nånting och jag vill säga det på ett väldigt direkt men också på ett speciellt sätt. Det är den balansen som jag alltid jobbar med i mina texter.
 
Sen vill jag ju att texterna ska ha ett djup. Första gånger du lyssnar hör du en sak, men andra gången märker du kanske att jag hade svängt på orden och då får texten en annan betydelse. 
 
Man kanske märker själv att tankarna för i en viss riktning, man kanske hittar saker ur sitt eget liv.
 
Låten blir också mera långvarig om du märker nya saker hela tiden.  Samma sak gäller med produktion och med melodier. Om du har en produktion som är lite mer spännande så dyker det upp element som du t.ex. hör på ett annat sätt med hörlurar.
 
På ”Mittemellanland” händer det intressanta saker.
Ja, ”Moder Jord” som är över 6 minuter lång och har en massa verser och delar kräver väldigt mycket av låten men också av produktionen för att du ska orka bibehålla intresset i 6 minuter.
 
Hur viktigt är det visuella för dig?
Det verbala uttrycket är som sagt en stor del av mitt artistskap, men jag gillar helhetskoncept och där är det viktigt med bilder och video idag. Allt bidrar till helheten som speglar mig som artist. 
 
Du har gjort gigs med Jack Vreeswijk under sommaren.
Javisst, vi var på turné med Jack under sommaren. Vi kompletterar varandra bra och vi gör lite duetter ihop. Jack är en skön och avslappnad kille och han har ju många historier om sin far. Det är så att man känner historiens vingslag. Cornelis är ju ändå en av dom största svenska skalderna även om han aldrig blev en svensk medborgare.
 
Hur upplever du processen med att göra en skiva?
För mig konstnärligt är en skiva nånting där jag får göra en dokumentation av det som har hänt under de senaste åren. Det är väldigt viktigt att få ge ut nånting, som ett slags avslut. Sen blir jag igen hungrig på att skriva nytt.
 
Minns du när du beslöt att musiken är din grej?
Jag var ju väldigt länge inne på idrott, jag skulle bli fotbollsproffs, sen var jag sportjournalist. Jag jobbade flera år på både Jakobstads Tidning och Vasabladet och skrev om sport, så det var nära att idrotten tog mig från musiken. 
 
Det finns vissa gemensamma nämnare mellan fotboll och popmusik.
Jag tänker nog ofta i fotbollstermer i min pop också. Du ska bygga ihop ett bra team i studion, du ska ha en bra producent som är mittfältsdirigenten och sen ska jag vara strikern som levererar målet.
 
Det måste alltid finnas en Zlatan.
När det gäller musiken så började jag märka att det här skulle kunna bli nånting när jag flyttade till Vasa och träffade Jimmy Westerlund och vi började skriva låtar. 
 
Vem har påverkat dig mest?
Peter LeMarc textmässigt, och Kent förstås. Kent har nog haft en stor inverkan. Jag har ju lyssnat väldigt mycket på alla svenska artister. Mauro Scocco är också en favorit. De har melankolin och vemodet kombinerat med någon slags bra pop vilket jag tycker är intressant. Man vill skratta men man vill också gråta. Den kombinationen är ofta bäst.
Ulf Lundells böcker har också varit en inspirationskälla, faktiskt mer än hans musik. Och på min nyaste skiva spelar Lundells gitarrist, så jag har fått höra lite berättelser om Ulf.
 
Vad mer inspirerar dig än musiken?
Kärleken måste man nämna, det är nog förhållanden och människans konstanta kamp för att vara lycklig eller olycklig som inspirerar.
 
Du har gjort audition för självaste Bert Karlsson. Hur gick det till?
Det här är över tio år sedan.Vi skickade en en demo med Kometfabriken till Bert Karlssons skivbolag och då visste vi inte om att han låg bakom Fame Factory. Sen en dag ringde Bert Karlsson och sa att han vill göra en skiva med Kometfabriken ifall Fredrik kommer med i Fame Factory. Jag tog flyget till Stockholm följande dag. Bert ville tydligen se mig först så jag fick gå förbi hela auditionkön. Jag sjöng och Bert sa ”honom ska vi ha”, så det kändes verkligen som att åka i gräddfilen. Det som jag är nöjd med är att jag sjöng Kometfabrikens egna låtar och att jag via Fame Factory träffade jag producenten Lasse Andersson. Vi fick bland annat spela in med Abbas trummis för att Lasse kände Per Lindvall. Jag lärde mig väldigt mycket på ett par år där. 
 
Har du något nytt material på gång?
Jag har skrivit några nya låtar och så finns det alltid idéer i skrivbordslådan från förr. Jag jobbar med några nya, unga låtskrivare nu också för att hållas ”på tårna”.
Copyright © 2009-2017     www.canews.fi