Sveriges egna internationella pop-kameleont om maten, kläderna och det magiska med distade gitarrer.
Du ska snart på turné till USA, England och Europa, vilka förväntningar har du?
Det ska bli så otroligt roligt. Jag är ju runt nu och spelar i Sverige med nya ”Hard” klubb- turnén och det har varit sjukt kul. Jag tycker det vi gör på scenen nu är det bästa jag någonsin gjort. Det är nånting med låtarna och hur vi har lagt upp det hela. Jag är väldigt stolt över det vi gör. Har du några artist collaborations på kommande?
Jag ser väldigt mycket fram emot att göra mina egna spelningar. Jag har inte varit till exempel i USA och gjort det sen 2018. Tidigare har jag åkt med Marina från Marina and The Diamonds. Hon är ju en fantastisk artist och det är fascinerande att få lära känna en sån person på nära håll.
Jag vet att du är galen i mat. Vilka lokala matupplevelser ser du mest fram emot under turnén?
Roligt att du visste om det här! Det brukar bli väldigt mycket ramen, det finns ofta bättre än i Sverige på många andra ställen. I USA har dom också seafood boil som dom gör på ett speciellt sätt, det vill jag också försöka mig på.
Din styling är grym! Var tar du idéerna för dina kläder?
Jag brinner väldigt mycket för det visuella och jobbar intuitivt med det personligen. Jag jobbar också väldigt tight med min stylist som är en av mina bästa vänner. Just nu är jag väldigt inspirerad av drag och olika showiga scenuttryck som jag plockar inspiration ifrån – sminket, men också formen och materialen. Jag har korsett på mig, och latex delar och höga skor.
Dina videon är väldigt koncepterade, hur kommer dom till?
Jag älskar att göra videon, så jag skriver alltid koncepten och storyn själv. Sen skriver jag ihop en pitch hur jag tänker mig att det ska filmas och skickar det till regissörer som jag tror skulle passa och ser om någon nappar och tycker det är en kul grej. Jag tänker på artister som Madonna och Lady Gaga som använder videon som verktyg för att skapa totala popupplevelser. Jag älskar just den typen av popartister som är konceptuella, det handlar inte bara om musiken. Det är transformeringen som fascinerar mig, jag dras till såna förvandlingar.
Hur går det till när du skriver låtar?
Jag brukar samla mycket inspiration, idéer, små frön till idéer under en period så jag har en känsla för vad jag vill åstadkomma. Sen sätter jag mig tillsammans med människor som jag tror kan passa för just den idéen som jag är ute efter och så skriver jag tillsammans med dom. Jag kan skriva själv, men jag tycker man lätt blir för självkritisk och det är svårt att avgöra om det är bra eller dåligt. Det är tusen gånger lättare att ha folk i rummet. Det är en roligare process, det är mycket mer inspirerande och man får också mycket idéer av andra människor, så det är det sätt jag tycker om att jobba på.
Vilken är din största extravagans?
Det känns ju lite som att ha en bil i dagens samhälle är en sådan. Den kan jag inte leva utan. För jag är ju från Norrland, från Umeå, så det känns jättekonstigt för mig att vara utan en bil. Jag har köpt min pappas gamla bil, en Volkswagen Passat, det är en riktig åldring.
Har du några förebilder?
I stället för att tänka att den och den är min husgud så dras jag till vissa perioder av karriärer. Lady Gaga till exempel: jag älskar hela hennes Fame Monster och Born This Way -period. Där var hon helt fantastisk och jag kan fortfarande gå tillbaka till det som hon gjorde för tio år sen för att jag tyckte att det var så fint. Eller det som Madonna har gjort, eller Björk, man hittar delar eller eror i deras karriärer.
Vad lyssnar du på just nu?
Jag märker att jag dras till två ytterligheter. Å ena sidan så lyssnar jag mycket på saker som har distade gitarrer i stil med My Bloody Valentine, det finns nånting som tilltalar mig i att det är ett ganska köttigt ljud. Mycket gitarrer tycker jag om. Det finns en ny artist som heter Stafami som inget vet om känns det som, utom mig, låten heter ”The greatest”. Hon är så jäkla cool. Jag gillar gamla Kent mycket också. Kanske mer som dom var tidigt, ganska rockigt. Den andra ytterligheten är att jag just nu har en grej för euro-dansig 90-tals dunkadunka, där tycker jag också att det finns något väldigt skönt att lyssna på för det känns så sorglöst och härligt.
Vilken är den vanligaste missuppfattningen om dig?
Jag tror nog att folk lätt kan missta mig för att vara lite svår, fast egentligen så har jag bara hög integritet. Jag är intresserad av människor, men samtidigt är jag lite rädd för dem. Folk kan tolka det som någon sorts hårdhet.
Vilket är ditt bästa karriärråd för nya artister?
Att lägga så mycket tid man bara kan på det man tycker är kul. Det man tycker är roligt att göra är det man faktiskt har förutsättningar att bli riktigt bra på. Jag tror att många lägger tid på det som man känner att man borde göra, eller vad andra gör. Men det mest konkurrenskraftiga kommer alltid att vara det som man själv är bäst på och det man tycker är roligt. Idag har man möjlighet att skaffa sig en helt egen karriär om man lägger timmarna på att bli riktigt grym på nånting. I stället för att drömma om att bli signad eller hitta nån sorts framgång genom något annat så hellre fokusera på att få egen makt genom kunskap, genom att bli bra på saker.
Vad är det bästa med att vara du?
Friheten. Jag känner mig väldigt fri, och jag är väldigt glad över att jag har hittat ett sätt att kunna känna mig fri. Varje dag är som ett oskrivet blad. Det tycker jag om.
Text: Tom Holmberg, Foto: Ninja Hanna
