7.12.2021

Så mycket mera

OK_Mia portrait 2 copy 2_artikel

”Det enda goda med pandemin för mig var att dessa musiker hade tid att ta sig an ett nytt projekt. De är helt fenomenala och lyfte mitt projekt till en helt ny nivå.”

Efter enastående a cappellabandet Fork och musikalsuccén med Mamma Mia fokuserar Mia Hafrén nu på sin solokarriär. 
Om festliga Fork-minnen, fobier och fenomenala studiomusiker. 

 

Om du får välja bara ett, vilket är ditt allra härligaste minne med Fork?

Svårt att välja ett minne. Men kanske jag då väljer ett från Paris. Efter att vi gjort en väldigt bra spelning på teater Bobino i Paris (2015 tror jag det var) gick vi ut och äta. Det var en fantastisk varm aprilkväll, alla var glada, vi hade lyckats med det vi eftersträvat, maten var god, vinet var gott, stämningen var härlig. Vi var trötta men glada och allt kändes möjligt.

Hur ser dina framtidsplaner ut gällande musiken och teatern?

För tillfället jobbar jag med min första soloskiva. Första singeln kommer ut i september och albumet släpps i mars 2022, låtarna är på svenska, skrivna och komponerade av mig. Inga teaterjobb i siktet just nu men jag hoppas något ska dyka upp.

Berätta om låtskrivar- och studioprocessen.

Låtarna skrev jag mellan april-oktober förra året. Det var en väldigt intensiv period, jag satt en hel del på min stuga och jobbade. Det var klart från början att det skulle bli på svenska. Musikstilen är väl något mot pop/rock genren. I studion har jag med mig Finlands topp musiker (Jarmo Saari, Mikko Kaakkuriniemi, Anssi Växby, Kalle Katz). Det enda goda med pandemin för mig var att dessa musiker hade tid att ta sig an ett nytt projekt. De är helt fenomenala och lyfte mitt projekt till en helt ny nivå. Dessutom hittade jag en superb musikproducent i Oona Kapari. Jag ville gärna jobba med en kvinna och när jag träffade Oona visste jag att hon var rätt person.

Vem andra har du jobbat med?

Förutom de jag nämnde så sjunger fyra av Forks kvinnliga sångare på skivan. Silva Lillrank, Anna Asunta, Birthe Wingren och Lineah Swärd. Plus min dotter Livia Wikström. Sedan finns där små överraskningar som kommer fram så småningom.

Hur ser planerna ut gällande lanseringen av ditt nya material och live spelningar?

Jag hoppas verkligen att jag nästa vår kan åka på turné runtom i Finland! Ser fram emot att få göra live spelningar.

Beskriv ditt sound som soloartist.

Ehhh, svårt att säga själv. Det är inte så mycket tricks och konster. Jag försöker sjunga så bra jag kan till det material jag skrivit.

Får du fortfarande samma kick av musiken?

Definitivt. Att göra eget material är väldigt spännande.

Vilken är din största framgång i livet så här långt?

Det verkar som om jag inte förstört mina barn. Och jag är fortfarande nyfiken på livet. Det är mina framgångar.

Och din största motgång?

Svårt att säga. Nångång i tonåren läste jag texten ”Motgången är ofta en förklädd vän”. Den tänker jag ofta på. Motgångar hör väl livet till, jag har fått min del och säkert finns det något som väntar bakom knuten också.

Vilket är det konstigaste textmeddelande du fått?

En kärleksförklaring som innehöll en önskan om förlåtelse av en mycket känd finländare.  Textmeddelandet var dock inte menat åt mig.

Vilken är din favoritsvordom?

Något jag inte säger här.

Vilken bok har betytt mest för dig?

Många. Jag läser mycket. Men i tonåren läste jag ”Pestmuren” av André Brink. Den slog hårt just då. Jag kommer inte riktigt ihåg varför men den gjorde ett stort intryck.

Vilken är din största fobi?

Förr var det fåglar. Det har jag jobbat bort. Tänker jag.

Det märkligaste stället du uppträtt på?

10 000 m uppe i luften.

Vem är din största förebild?

Mina föräldrar.

Vilken är din käraste ägodel?

Jag är inte så kär i ägodelar men min sommarstuga tycker jag väldigt mycket om.

 

Text: Tom Holmberg, Foto: Sebastian Wikström

Share this in: